Boktipset

Missa inte boktipset här bredvid och under fliken ”Boktips”. Intäkterna från boken kommer efter skatt att gå till insamlingen till rättsprocessen mot Expressens chefredaktör Thomas Mattson, alternativt skänkas som gåva till den nybildade fackföreningen Löntagarna. Boken säljs hos en rad olika internetbokhandlare.

Romanen handlar om hur ett gods i Skåne förvandlas till ett boende för ensamkommande flyktingbarn. Många av de boende visar sig vara unga män med falska identiteter, men den politiska korrektheten kräver att man bortser från detta. Alla problem som uppstår sopas antingen under mattan eller förklaras som brister i det svenska samhället. De första sidorna i boken kan provläsas här.

 Adobe Photoshop PDF

Publicerat i Uncategorized

Biståndsmodeller

Biståndsmodeller

Bild | Posted on by | Märkt , ,

Karin Petterson (Aftonbladet) bejakar våldet.

Har du någonsin funderat över hur det över huvud taget kan vara möjligt för en diktator att finna lydiga redskap till att slå ned på politiskt oliktänkande? Försöker du övertala dig själv att Sverige aldrig skulle kunna bli en diktaturstat eftersom vi är så upplysta att en diktator aldrig skulle kunna finna tillräckligt många kolportörer, villiga att springa hans ärenden? Lyssna då på SVT programmet Nyhetspanelen och hör Karin Petterssons hylla det politiska våldet riktat mot oliktänkande. I en debatt som handlar om hur Sverigedemokratisk ungdom, SDU, hindrades tillträde till Zinkensdamms Gymnasium av en liten högröstad minoritet som hade hämtat förstärkning utifrån skolan. Skolan hade bjudit in representanter för all riksdagspartiers ungdomsförbund, men SDU hindrades som sagt från att deltaga.

Debatten sändes i SVT fredagen den 28 mars. Deltagare var, förutom programledaren Peter Wolodarski (Dagens Nyheter), Anders Björck (fd landshövding) och Karin Petterson (Aftonbladet).

Lyssna nu noga på vad Karin Petterson säger efter 7 minuter och 25 sekunder (själva debatten börjar vid 5:54):

”… Elever har ingen skyldighet att vara liksom Sveriges radio, att vara opartiska, utan i skolans demokratiska uppdrag ingår det att elever skall lära sig demokratins spelregler, bli aktiva medborgare och lära sig att ta ställning. Det är därför man bjuder in partier. Här har vi elever som tar ställning och uttrycker en åsikt, det borde vi tycka är någonting bra det är så att säga dit vi vill. Sen tycker jag faktiskt också att hela den här diskussionen om vad som gynnar eller inte gynnar sverigedemokraterna, vi har främlingsfientliga krafter på frammarsch, vi har nazistisk mobilisering. Jag vill se ett civilsamhälle. Det är liksom allas vår uppgift att stå emot och uttrycka vårt ogillande. När människor gör det då blir jag i hjärtat glad […] Om elever säger att vi vill inte på vår skola ha sverigedemokrater, jag tycker det är bra.”

Karin Pettersons sista replik får tjäna som en sammanfattning: ”Jag tycker att den här aktionen var bra”

Här framställs det som något positiv och demokratiskt att med våld hindra politiska meningsmotståndare att yttra sig fritt eller ens nå fram till möten de blivit inbjudna till. Det hela framstår som helt groteskt när hon menar att det hör till demokratins spelregler. Peter Wolodarski och Anders Björk håller inte med utan tycker att aktionen var fel, naturligtvis utan att glömma det obligatoriska avståndstagandet gentemot Sverigedemokraterna.

Är det för mycket begärt att önska sig debattledare på SVT som tänker kritiskt och ställer kritiska frågor? T. ex. kunde man ju ha frågat Karin Petterson om hon hade ansett det vara ett demokratiskt ställningstagande att hindra henne från att komma fram till SVT-studion. Inga sådana frågor ställs, istället avslutar programledaren debatten utan synbar ironi med orden: ”Vi har olika åsikter det gillar vi”.

Zinkensdamms gymnasium är bara en av flera skolor där rödgröna ungdomar den sista tiden hindrat eller försökt hindra SDU tillträde. Det förefaller inte komma några reaktioner varken från skolministern, demokratiministern eller justitieministern. Till gengäld kallade regeringen nyligen hotell- och restaurangbranchen till ett krismöte efter att en (1) rom påstod sig ha blivit diskriminerad på Sheraton i Stockholm. Att se till att demokratin och yttrandefrihetens spelregler efterlevs under ett valår prioriteras uppenbarligen inte speciellt högt av den svenska regeringen.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , ,

A space odyssey 2014

spaceodyssey

Bild | Posted on by

Skolverket godkänner muslimska böneutrop över skolgårdar

I Botkyrka kommun har som bekant kommunen, som också är huvudman för skolan, godkänt böneutrop från den moské som ligger i kommunen. I en förfrågan adresserad till Skolverket påpekar jag att undervisningen enligt Skolverket skall vara ikke-konfessionell och att till exempel böner inte får förekomma i samband med kyrkoavslutningar och att det då heller inte är rimligt att skolans huvudman tillåter en aktör att låta böneutrop ljuda över skolgårdarna. Skolverket svarar att det är fråga om ”yttre faktorer”, som möjligen skulle kunna vara en arbetsmiljöfråga men att det då är en fråga för Arbetsmiljöverket och inte Skolverket. Är det bara jag som tycker att det här är orimligt?

Mail till skolverket (12/3-2013)
“Hej!
Enligt skollagen skall undervisningen i skolan vara icke-konfessionell. Skolverket har till exempel fastslagit att det under skolavslutning eller samling i kyrkan inte får förekomma religiösa inslag såsom bön, välsignelse eller trosbekännelse.
Nu har huvudmannen för skolorna i Botkyrka kommun, kommunen själv, beslutat att tillåta muslimska böneutrop i kommunen. Är det förenligt med skollagen att eleverna på skolgårdarna skall tvingas höra på de böneutrop som kommer att skalla över kommunen? Om inte, vilka åtgärder kommer Skolverket eller Skolinspektionen att vidta för att försäkra sig om att böneutropen inte når ut över skolorna?
Man har i debatten jämfört muslimskt böneutrop med kristen klockringning, men skillnaden är betydande. Klockringning har inte någon semantisk innebörd och sker normalt på tider då skolorna är stängda. Muslimska böneutrop kan heller inte – hur mycket man än vrider och vränger på det – sägas vara en uråldrig svensk tradition.”

 Skolverkets svar (21/3-2013):
“Hej!
Jag har tagit emot din fråga rörande böneutrop.
Skolinspektionen är ansvarig tillsynsmyndighet för grund- och gymnasieskolorna och kan granska hur skolhuvudmannen organiserat utbildningen utifrån skolförfattningarna. I det fall du nämner handlar det om yttre faktorer som eventuellt kan uppfattas som störande för utbildningen. I sådana fall kan arbetsmiljölagstiftningen vara relevant. Se Arbetsmiljöverket webbplats för mer information: http://www.av.se.”

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , | 1 kommentar

Kulturvänstern, proggen och hatet

”Vårt hat är utan gräns”
Underrubrikens något bisarra citat är inte något som jag snappat upp från en ny- eller gammalnazistisk skrift eller från några dagsaktuella jahidister på väg till sitt nästa terrormål. Citatet är hämtat från en av 1970-talets svenska ”progglåtar”, ”På väg till koppargruvan” av musikgruppen ”Blå tåget”. Det är heller inte, som man skulle kunna tro, ironiskt menat från gruppens sida eller något man har lagt i sina politiska motståndares munnar i syfte att svärta ner dem, utan är allvarligt menat.

För att förstå detta måste man komma ihåg att det här var en tid då våldsbejakande revolutionsromantik florerade i Sverige. Marita Ulvskog (s), som i dag representerar Sverige i Europaparlamentet var medlem i det revolutionära KFML, och Birgitta Dahl, då socialdemokratisk talman för Sveriges riksdag och numera ordförande för svenska UNICEF, försvarade de röda Khmerernas övergrepp på den kambodjanska civilbefolkningen.

Musikgruppen Blå tåget bestod av flera medlemmar som var och är omhuldade av den svenska kulturvänstern. Två av gruppens medlemmar (Torkel Rasmusson och Leif Nylén) var enligt Wikipedia skribenter på Bonniertidningen Dagens nyheter. Gruppens mest kända medlem, den nu utställningsaktuelle konstnären Carl Johan de Geer återkommer jag till senare. Karakteristiskt för gruppen var deras välskrivna, starkt politiska texter och det amatörmässiga framförandet (ingen i gruppen verkar ha kunnat sjunga).

På väg till koppargruvan
Sången, som på ett kusligt sätt påminner om Utøya-massakern, inleds med att sångarens alter ego, en gruvarbetare, åker i sin bil på väg mot arbetet och tar då upp tre liftare; en räv som man klippt av svansen på, en björn som har fått sin päls avrakad, och en vingklippt örn. Alla tre symboliserar naturligtvis människor som farit illa i det kapitalistiska tjuvsamhället. I syfte att hämnas åker nu sällskapet till ”Heartbreak hotel”, där makteliten (som efter decennier av socialdemokratiskt maktinnehav mestadels bestod socialdemokrater) håller en konferens. Det är alltså vuxna socialdemokrater, och inte, som på Utøya, ungsocialister, som faller offer i proggbandets våta dröm. På väg in dödar våra hjältar två vakter och kan därefter skrida till verket:

“Vi såg in i en sal där herrar i fåtöljer
studerade stora kartor och tabeller på en vägg
Statsministern och bankdirektören grävde i sina portföljer
Örnen skrek: “Vi ska göra en mäktig äggröra så nu måste vi krossa ägg!””

Proggbandets såg inte islam, utan kristendomen, som sin fiende:

”Örnen tog ett svanhopp upp i ärkebispens kräkla
och hacka med näbben hål i hans huvudskål. Det blev en blodig konferens.

Vi hade bara ett motiv, det var rättvisa och hämnd
Björnen krama musten ur en bleksiktig LO-pamp
Medan örnen stack hål på en uppblåst chef för Statens Jordbruksnämnd
Men nu tog räven det kallt, han ropade: “Halt! Vi skall föra en värdig kamp””

Räven håller nu ett tal där han förklarar varför konferensdeltagarna måste dö, därefter spränger man hotellet i luften medan statsministern (som på den tiden hette Olof Palme) och de andra offren skriker. Vår huvudperson kommer försent till arbetet men medveten om att revolutionen har börjat kan han tillåta sig att säga “Det skiter jag fullkomligt i” till sin chef. Hela texten, (med en del fel), kan ses här.

”Vi hade fel”
En av gruppens medlemmar, Carl Johan de Geer, är nu aktuell med sin utställning ”Vi hade fel” på Prins EugensWaldemarsudde i Stockholm. När Carl Johan de Geer säger att han hade fel menar han inte sina prognoser om kapitalismens kollaps och den socialistiska planekonomins triumfer utan något så banalt som de Parisiska modehusens utveckling. Han är en populär person inom kulturvänstern. För några år sedan satt han i Republikanska föreningens styrelse tillsammans med riksdagsledamöterna Hillevi Larsson (s) och Veronica Palm (s), Förra året fick han i uppdrag av Aftonbladet Kultur att tolka arbetarrörelsens högtidsdag 1 maj. Mejlkonversationen mellan honom och Aftonbladets Åsa Linderborg kan ses i en artikel i nämnda tidning. Der är för övrigt en affisch av Carl Johan de Geer som hänger i Åsa Lindeborgs kök. Konstverket föreställer en brinnande svensk flagga med ett könsord på. Granska skiten på väggen, Åsa!

Ta inn hele skjermen 14.03.2013 163734

Carl Johan de Geer och Blå tågets medlemmar blev för några år sedan kritiserade i Svenska Dagbladet för sina våldsförhärligande texter och för deras hyllning till kommunisternas skräckvälde i Kina.

Den svenska proggmusiken
Den svenska proggen bestod av två olika inriktningar. Den ena utmärkte sig genom politiska texter. Där kunde man använda sig av i stort set vilken musikgenre som helst som tex rock, blues, visor eller tango. Den andra inriktningen hade inga direkt politiska texter men sökte sig mot den svenska folkmusiken, antingen med traditionella akustiska eller med elektriska instrument. Musikformerna hade det gemensamt att de kommersiella skivbolagen inte ville satsa på dem och att de därför byggde upp ett gemensamt nätverk med egna skivbolag, samt att representanterna för de båda inriktningarna umgicks och framträdde på samma musikfestivaler. Spelglädje och spontanitet värderades högre än professionalism (inget ont i det). Ingen proggare med självaktning skulle sänka sig så djupt som att lyssna till Melodifestivalen, som var djupt föraktad inom 60- och 70-talets vänsterrörelse. Intresset för svensk folkmusik var delvis en reaktion mot kommersialism inom musiken och angloamerikansk kulturimperialism. Ingen vänsteraktivist skulle på den tiden ha försökt påstå att det inte finns någon svensk kultur.

”Jag skall skära strupen av dig din jävel”
Fria Proteatern, var ett proggband som var förhållandevis populärt också utanför vänsterkretsar och som vid ett tillfälle till och med lyckades ta sig in på Svensktoppen. I maj 1970 kom gruppen ut med ”Balladen om Olsson”. Visan bygger på en sann händelse, då en arbetare efter att ha förolämpat sin förman blir omkullknuffad och svarar med att dra kniv. Texten talar för sig själv:

“Då kom befälet fram och kastade honom i golvet
Dom tryckte ner´n i skiten för Olsson börja’ bli farlig
För när dom inte kan ta en grabb på annat sätt
Så försöker dom ta hans stolthet
Men Olsson var inte rädd
Han gick inte att knäcka
Ingen kunde ta från`en hans värdighet
Så han drog upp sin kniv och sa till ingenjörn:
Jag ska skära strupen av dig din djävel
Jag ska släppa luften ur dig din fan
Nej Olsson var inte rädd
Honom kunde dom inte knäcka”

Texten i sin helhet finns på en av vänsterpartiets hemsidor där man uppmanas att sjunga med.

Tyv tror, hver mand stjæler
Från kulturvänstern sida klagar man nu allt oftare över hatet, och framför allt näthatet. Man är då tvungen att se bort från vilken roll hatet och kanske framför allt klasshatet har spelat inom de egna leden. Fast det egna hatet kallas för det mesta ilska, vrede eller indignation. Hata är vanligtvis något som andra gör. Om Sofia Mirjamsdotter kallar någon för ”gubbslem” är det naturligtvis inte hat, hon blev ju bara förbannad. Om hon själv däremot skulle kallas för något motsvarande (jag lämnar åt läsaren att ersätta ”gubb-” med ett passande prefix, även om den biologiska betydelsen då går förlorad) kan man vara säker på att det skulle bli annat ljud i skällan. Förmodligen skulle hon få stå och beklaga sig över hatet i ”Gokväll” eller något annat av SVTs program tillsammans med sympatiserande programvärdar. Att kalla män för djur eller spela teaterpjäser där män skjuts på löpande band just därför att de är män är heller inte hatiskt, hatiska är däremot de som reagerar mot denna fanatism.

”Är det verkligen fred vi vill ha?”
Eftersom Mikael Wiehe i stort set är den enda proggaren som har fortsatt med sin musik in i våra dagar kan det vara passande att avsluta med en av Hoola Bandoola Bands texter (skriven av Björn Afzelius). Udden är här riktad mot den amerikanska sångerskan Melanie Safka som förespråkade fred på jorden.

“Om man då kämpar mot förtryck och hot
för den frihet som man valt
då blir varje krig en segerstrid
och varje fred ett nederlag
Är det verkligen fred, vi vill ha
till varje tänkbart pris
Är vi alldeles säkra på det
att det värsta av allt är krig.”

Det handlade då om Vietnamkriget, men texten skulle i dag kunna ges nya tolkningar.

Snaphanen 14/3-13

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , ,

Å du nya sköna värdegrund (c)

Centerpartiet i kris
En kris har uppstått inom centerpartiet efter att en arbetsgrupp lagt fram förslag om bland annat fri invandring, polygami, slopad skolplikt och platt skatt. Förslagen har inte bara möts av negativa reaktioner bland partiets gräsrötter och folk i gemen men faktiskt också hos mediaeliten. Förslagen strider uppenbart mot de värderingar och normer som de flesta människor har i vår del av världen.

Den svenska värdegrunden
Jag slår upp ordet värdegrund i Wikipedia, där det står:

“Värdegrund är ett begrepp som började användas i svenskan under 1990-talet i diskussioner kring framför allt ett kollektivs gemensamma etiska grundvalar; exempel på kollektiv är en nation, institution, förening eller folkrörelse. Begreppet kan även ha den vidgade innebörden att syfta på de mest grundläggande principerna inom en politisk ideologi eller religion.”

I Wikipedia finns det endast en beskrivning på svenska eftersom begreppet tydligen inte finns i andra länder än i Sverige och till dels i Norge. Inte heller det besläktade ordet värdepedagogik finns i Wikipedia på andra språk än svenska, engelska (values education) och estniska. Ordet värdegrund får väl anses vara vanligast inom skolväsendet, där det också har störst betydelse, eftersom man vill att eleverna skall anamma de normer och värderingar som skolan lär ut.

De statsanställdas värdegrund
I den  Den gemensamma värdegrunden för statsanställda utgiven av det nyligen nedlagda Kompetensrådet för Utveckling i Staten (KRUS) fastslås sex grundprinciper varav de fem första är förankrade i Sveriges grundlagar, och formuleringen av principerna är förvånansvärt tydlig:

1) Den första, och överordnade principen är demokrati, att all makt utgår ifrån folket.
2) Den offentliga makten utövas under lagarna (legalitet).
3) Objektivitet, saklighet och likabehandling, i det sistnämnda begreppet ingår allas likhet inför lagen.
4) Fri åsiktsbildning
5) Respekt; den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
6) Effektivitet och service

Denna värdegrundsdefinition fokuserar på demokratiska fri- och rättigheter och påbjuder inte den statsanställde att tycka på det ena eller andra sättet. Tvärtom ingår det i värdegrunden att stödja yttrandefriheten och det är befriande att se att en statstjänsteman förväntas följa svenska lagar.

Malmö kommuns värdegrund
Den kommunala värdegrunden, för Malmös del, består också av sex huvudpunkter, men punkterna skiljer sig från dem i de statsanställdas värdegrund. Här talar man om motivation, kompetens, dialog, jämställdhet, kulturell mångfald och ålderstruktur.  De tre första punkterna handlar, i likhet med de statsanställdas värdegrund, om hur de anställda skall vara och agera, även om de innehållsmässigt skiljer sig åt. Frågor som legalitet, demokrati och åsiktsfrihet finns inte med och de tre sista punkterna i den kommunala värdegrunden beskriver snarare kommunens anställningspolitik, alltså hur nyrekryteringen skall skötas. Man vill tex att kommunens anställda skall återspegla kommunens befolknings- och åldersammansättning. Vidare är det viktigt att verksamheten ”har kunskap om andra kulturer, förståelse och respekt för kulturella olikheter, språk-kompetens och erfarenhet av andra samhällsförhållande än våra egna”.  

Skolans värdegrund
Också den värdegrund som presenteras på Skolverkets hemsida och i Värdegrundsboken av Zackari och Modig talar om demokrati, allas lika värde, jämställdhet, skolmiljö samt kränkningar (mobbning) och diskriminering. Värdegrunden är ett diffust begrepp öppen för olika tolkningar och speciellt allvarligt blir det naturligtvis när det handlar om att fostra elever, eftersom tolkningen då är beroende av läraren. Det är inte självklart att lärarens värdegrund överensstämmer med samhällets, det var tidigare vanligt att skolan från borgerligt håll anklagades för att vara vänstervriden.

Den selektiva tillämpningen av värdegrunden
Beskrivningen av skolans värdegrund är bred, men den tillämpas selektivt. Stefan Hagström, rektor på Bäckadalsgymnaset i Jönköping sade sig till exempel inte acceptera resultatet av skolvalet 2010 på grund av Sverigedemokraternas framgångar medans hans kollega Ronny Pålsson på Parkskolan i Ystad uttryckte sig så här: ”Jag tycker det är ett förfärligt resultat”. Dessa två rektorer var långt ifrån ensamma med att tala om för sina elever hur de istället borde ha röstat: ”De kommande fyra år är av avgörande betydelse. Det finns en risk att SD blir ännu större bland förstagångsväljarna om de signaler vi fått genom skolvalet inte tas på största allvar,” varnade Lärarförbundes ordförande Metta Fjelkner efter skolvalet 2010.
Före valet nekades Sverigedemokrater – till skillnad från valarbetare från andra partier – dessutom tillträde till många skolor, vilket föranledde Skolverket att yttra sig i frågan och kritisera agerandet. Vem som helst begriper att det inte är förenligt med värdegrundens framhävande av demokrati och att människor som inte vill acceptera demokratiska valresultat eller fria valrörelser är olämpliga som rektorer i den svenska skolan.
I praktiken har värdegrundsbegreppet i sin selektiva tillämpning istället blivit ett instrument för att diskriminera (eller mobba om man så vill) alla som vill normalisera svensk invandrings- och flyktingpolitik under åberopande av allas lika värde. Att hävda att någon inte står för allas lika värde blir en beskyllning där den anklagade inte har någon som helst möjlighet att försvara sig eller få sin sak rättvist prövad.
Karl-Olov Arnsberg, pensionerad professor i etnologi, skriver mycket träffande på Merith Wagers hemsida:

”Värdegrund är ett begrepp som smugit sig in bakvägen i det politiska landskapet. Den eller de som inte har rätt värdegrund är det legitimt att mobba. Värdegrund är med andra ord ett begrepp som vänder sig mot rätten att tycka och tänka fritt. Visst, tänk fritt du, men då får du inte leka på våran gård. Har du inte rätt värdegrund så kommer vi inte att anställa dig och heller inte ta dina tjänster i anspråk.”

Här föreligger med andra ord en paradox; i skolans värdegrund ingår att bekämpa mobbning, samtidigt som värdegrunden används till att mobba oliktänkande. I värdegrundsarbetet ingår för övrigt också att sträva efter jämlikhet mellan könen, men ingen lärare som är intresserad av att behålla jobbet skulle våga ifrågasätta muslimska föräldrars rätt att tvinga sina döttrar att bära hijab, burka, niqab eller andra former för muslimskt kvinnoförtryck.

Den föränderliga värdegrunden
Värdegrunden, i sin vagt definierade form har utan tvivel funnits i urminnes tider, även om själva ordet är nytt. Den skiljer sig mellan olika platser, kulturer och tidsepoker. Europeisk medeltid präglades av en värdegrund där kyrkan, påven och kristna värderingar stod i centrum för världsstaten. Denna värdegrund revideras under reformationen, då nationalkyrkan införs och nationalstaten stärks. Under de följande fyra århundraden står Luthers idéer, nationen, kungahuset och en sträng sexual- och arbetsmoral i centrum. Ett par hundra år efter reformationen sprids franska revolutionens idéer över Europa och enväldet ersätts av mer eller mindre demokratiskt valda församlingar. Under 1960-talets ungdomsrevolt framträder andra värden, såsom solidaritet, socialism och kamp mot kapitalistisk utsugning. Dessa idéer kasseras i sin tur två decennier senare och en desillusionerad vänster sadlar om: Vi skall inte längre förbättra världen, vi skall låta hela världen flytta till oss!
Den nya värdegrunden börjar definiera sig själv och kräva att alla underkastar sig den i syfte att hindra eventuella förändringar. Samtidigt är den självupplösande; en nationell värdegrund förutsätter en nationalkänsla där härskare och undersåtar talar samma språk, eller i alla fall någon form av kulturell och samhällelig gemenskap och kommer obönhörligen att raseras av den nu introducerade mångkulturen och nedvärderingen av nationen. Ett flagrant exempel på denna upplösning är den svenska värdegrundens kollision med de så kallade hederskulturerna. Antingen måste kulturrelativismen som sådan kastas på sophögen (vilket strider mot värdegrunden och alla kulturers lika värde) eller också måste vi acceptera hederskulturerna (vilka strider mot värdegrunden). Någon annan möjlighet finns inte. Problematiken liknar den som uppstår när man både utropar sig själv som världsmästare i godhet och samtidigt proklamerar att alla andra är lika goda.

Maktelitens värdegrund skiljer sig från folkets
Som framgår av Wikipedias definition är värdegrund en egenskap tillhörande ett kollektiv, men att det finns olika typer av kollektiv och olika kollektiv av samma typ, tex olika föreningar. Värdegrunden varierar alltså mellan olika grupper och det är uppenbart att maktelitens värderingar i många frågor avviker markant från folkmajoritetens, och när jag skriver makteliten inkluderar jag den tredje statsmakten (den fjerde statsmagt). Makthavare och framför allt medier har länge kunnat diktera vilken värdegrund de anser att folket skall ha utan att någon med andra åsikter har kunnat göra sig hörd. Detta har lyckligtvis ändrats med internets växande betydelse för informationsutbytet, till de etablerade mediernas stora förtret. Förhoppningsvis kommer detta att leda till ett ökat politiskt engagemang hos en allmänhet som har blivit alltför passiv.

Avsaknad av kritik leder till bristande omdöme
Människor som aldrig möts av kritik förlorar så småningom omdömet. Det är väl känt från diktaturstater där frånvaron av en debatt leder till att ledaren fattar allt mer bisarra beslut, men samma sak kan hända i alla miljöer där en beslutsfattare väljer att omge sig med ja-sägare. I sammanhanget kan jag då nämna några av de citat som är väl kända och hårt kritiserade på webben men som ingen inom den etablerade makt och mediaeliten reagerat på; Birgitta Ohlsons ”Avskaffa Sverige”, Mona Sahlins påstående om att svenskar är avundsjuka på invandrare för att de till skillnad från oss svenskar har en kultur, Fredrik Reinfeldts ”Ursvenskt är endast barbariet”, eller varför inte Maud Olofssons påstående att det var invandrare och inte svenskar som byggde Sverige. Journalistkårens uppslutning kring Katarina Mazetti efter hennes groteska krönika i ICA-kuriren visar med önskvärd tydlighet hur långt det har gått. I ett sådant debattklimat, där politiker och journalister kan vräka ur sig i stort sett vad som helst utan att omgivningen reagerar negativt upphör all självkritik och uttalandena blir följaktligen allt värre. Man drabbas av en slags fartblindhet samtidigt som man applåderar varandra, delar ut priser till varandra och lyfter bidrag från skattefinansierade, starkt politiserade organ som ungdomsstyrelsen och kulturrådet.
Den som uteslutande orienterar sig med hjälp av etablerade nyhetstidningar får en skev bild av vad folk i gemen tycker och tänker. Rektorn i Laxå kommun som ville förbjuda pepparkaksgubbar i Luciatågen blev säkert överraskad av de negativa reaktionerna hos föräldrar och allmänhet. Behrang Miri trodde säkert att han skulle mötas av applåder när han försökte städa undan Tintin från Kulturhusets barnbibliotek. I just det fallet var dock även många representanter för de etablerade medierna kritiska.

Centerpartiets diskussioner
Många av de förslag som de nya unga centerpartisterna inom arbetsgruppen la fram och som var menade att ingå i ett framtida valprogram är extrema och omöjliga att genomföra. Fri invandring är något som är karakteristiskt för stater som ingen vill flytta till eller till stater som har förlorat kontrollen över sitt territorium medans polygami, avskaffande av skolplikten och platt skatt skulle föra Sverige långt tillbaka i tiden. Mycket långt. Polygami har inte funnits i Sverige sedan förkristen tid och frågan är om det var vanligt ens då. De högerextrema förslagen att slopa skolplikten och införandet av en platt skatt har drivits fram av de nyliberala strömningarna i samhället till vilka Annie Lööf onekligen hör, och sänder oss tillbaka till 1800-talet. Som grädde på moset lägger man till dessa högerextrema förslag ett vänsterextremt; slopandet av arvsrätten.

Damage control – ljug!
Förslagen och den kritik som de möttes av inifrån partiet återspeglar en generationsklyfta inom partiet. Annie Lööf var visserligen inte själv med i arbetsgruppen men har talat om förnyelse och arbetsgruppens förslag har säkerligen inte kommit som en överraskning för henne, vilket däremot allmänhetens och mediernas reaktioner tydligen har gjort. Hon har bland annat sagt att hon vill ha mindre statlig kontroll och mer frihet, men bedyrar nu att hon inte är nyliberal. Annie Lööf har också för Sveriges Radios nyhetsreportrar uttryckt sig positivt om möjligheten att legalisera polygami. Man anar paniken bakom den lugna fasaden när hon efter att ha avbrutit sin semester i Thailand går ut och ljuger oss alla rätt upp i ansiktet genom att deklarera att hon aldrig stått bakom förslaget att tillåta månggifte (Dagens Eko 10 januari, 4 minuter och 50 sekunder in i programmet).
Centerpartiets dilemma är mycket värre än tidningsredaktörens; den sistnämnde kan stänga av läsarnas kommentarer när de inte tycker som tidningen, men någon möjlighet att stänga av valurnorna finns inte. Så länge som valen är hemliga behöver väljarna heller inte vara oroliga för repressalier för att de röstar fel. Men det verkliga problemet för partiet är att det numera styrs av medlemmar vars idéer är så extrema att de inte längre har någon som helst förankring i det svenska folkets värdegrund. Centerpartiets andel av rösterna i riksdagsvalen och dess medlemsantal kan ses i figur 1a och 1b nedan.
centerpartiet

Snaphanen 14/2-12

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , ,