Skolverket godkänner muslimska böneutrop över skolgårdar

I Botkyrka kommun har som bekant kommunen, som också är huvudman för skolan, godkänt böneutrop från den moské som ligger i kommunen. I en förfrågan adresserad till Skolverket påpekar jag att undervisningen enligt Skolverket skall vara ikke-konfessionell och att till exempel böner inte får förekomma i samband med kyrkoavslutningar och att det då heller inte är rimligt att skolans huvudman tillåter en aktör att låta böneutrop ljuda över skolgårdarna. Skolverket svarar att det är fråga om ”yttre faktorer”, som möjligen skulle kunna vara en arbetsmiljöfråga men att det då är en fråga för Arbetsmiljöverket och inte Skolverket. Är det bara jag som tycker att det här är orimligt?

Mail till skolverket (12/3-2013)
“Hej!
Enligt skollagen skall undervisningen i skolan vara icke-konfessionell. Skolverket har till exempel fastslagit att det under skolavslutning eller samling i kyrkan inte får förekomma religiösa inslag såsom bön, välsignelse eller trosbekännelse.
Nu har huvudmannen för skolorna i Botkyrka kommun, kommunen själv, beslutat att tillåta muslimska böneutrop i kommunen. Är det förenligt med skollagen att eleverna på skolgårdarna skall tvingas höra på de böneutrop som kommer att skalla över kommunen? Om inte, vilka åtgärder kommer Skolverket eller Skolinspektionen att vidta för att försäkra sig om att böneutropen inte når ut över skolorna?
Man har i debatten jämfört muslimskt böneutrop med kristen klockringning, men skillnaden är betydande. Klockringning har inte någon semantisk innebörd och sker normalt på tider då skolorna är stängda. Muslimska böneutrop kan heller inte – hur mycket man än vrider och vränger på det – sägas vara en uråldrig svensk tradition.”

 Skolverkets svar (21/3-2013):
“Hej!
Jag har tagit emot din fråga rörande böneutrop.
Skolinspektionen är ansvarig tillsynsmyndighet för grund- och gymnasieskolorna och kan granska hur skolhuvudmannen organiserat utbildningen utifrån skolförfattningarna. I det fall du nämner handlar det om yttre faktorer som eventuellt kan uppfattas som störande för utbildningen. I sådana fall kan arbetsmiljölagstiftningen vara relevant. Se Arbetsmiljöverket webbplats för mer information: http://www.av.se.”

Kulturvänstern, proggen och hatet

”Vårt hat är utan gräns”
Underrubrikens något bisarra citat är inte något som jag snappat upp från en ny- eller gammalnazistisk skrift eller från några dagsaktuella jahidister på väg till sitt nästa terrormål. Citatet är hämtat från en av 1970-talets svenska ”progglåtar”, ”På väg till koppargruvan” av musikgruppen ”Blå tåget”. Det är heller inte, som man skulle kunna tro, ironiskt menat från gruppens sida eller något man har lagt i sina politiska motståndares munnar i syfte att svärta ner dem, utan är allvarligt menat.

För att förstå detta måste man komma ihåg att det här var en tid då våldsbejakande revolutionsromantik florerade i Sverige. Marita Ulvskog (s), som i dag representerar Sverige i Europaparlamentet var medlem i det revolutionära KFML, och Birgitta Dahl, då socialdemokratisk talman för Sveriges riksdag och numera ordförande för svenska UNICEF, försvarade de röda Khmerernas övergrepp på den kambodjanska civilbefolkningen.

Musikgruppen Blå tåget bestod av flera medlemmar som var och är omhuldade av den svenska kulturvänstern. Två av gruppens medlemmar (Torkel Rasmusson och Leif Nylén) var enligt Wikipedia skribenter på Bonniertidningen Dagens nyheter. Gruppens mest kända medlem, den nu utställningsaktuelle konstnären Carl Johan de Geer återkommer jag till senare. Karakteristiskt för gruppen var deras välskrivna, starkt politiska texter och det amatörmässiga framförandet (ingen i gruppen verkar ha kunnat sjunga).

På väg till koppargruvan
Sången, som på ett kusligt sätt påminner om Utøya-massakern, inleds med att sångarens alter ego, en gruvarbetare, åker i sin bil på väg mot arbetet och tar då upp tre liftare; en räv som man klippt av svansen på, en björn som har fått sin päls avrakad, och en vingklippt örn. Alla tre symboliserar naturligtvis människor som farit illa i det kapitalistiska tjuvsamhället. I syfte att hämnas åker nu sällskapet till ”Heartbreak hotel”, där makteliten (som efter decennier av socialdemokratiskt maktinnehav mestadels bestod socialdemokrater) håller en konferens. Det är alltså vuxna socialdemokrater, och inte, som på Utøya, ungsocialister, som faller offer i proggbandets våta dröm. På väg in dödar våra hjältar två vakter och kan därefter skrida till verket:

“Vi såg in i en sal där herrar i fåtöljer
studerade stora kartor och tabeller på en vägg
Statsministern och bankdirektören grävde i sina portföljer
Örnen skrek: “Vi ska göra en mäktig äggröra så nu måste vi krossa ägg!””

Proggbandets såg inte islam, utan kristendomen, som sin fiende:

”Örnen tog ett svanhopp upp i ärkebispens kräkla
och hacka med näbben hål i hans huvudskål. Det blev en blodig konferens.

Vi hade bara ett motiv, det var rättvisa och hämnd
Björnen krama musten ur en bleksiktig LO-pamp
Medan örnen stack hål på en uppblåst chef för Statens Jordbruksnämnd
Men nu tog räven det kallt, han ropade: “Halt! Vi skall föra en värdig kamp””

Räven håller nu ett tal där han förklarar varför konferensdeltagarna måste dö, därefter spränger man hotellet i luften medan statsministern (som på den tiden hette Olof Palme) och de andra offren skriker. Vår huvudperson kommer försent till arbetet men medveten om att revolutionen har börjat kan han tillåta sig att säga “Det skiter jag fullkomligt i” till sin chef. Hela texten, (med en del fel), kan ses här.

”Vi hade fel”
En av gruppens medlemmar, Carl Johan de Geer, är nu aktuell med sin utställning ”Vi hade fel” på Prins EugensWaldemarsudde i Stockholm. När Carl Johan de Geer säger att han hade fel menar han inte sina prognoser om kapitalismens kollaps och den socialistiska planekonomins triumfer utan något så banalt som de Parisiska modehusens utveckling. Han är en populär person inom kulturvänstern. För några år sedan satt han i Republikanska föreningens styrelse tillsammans med riksdagsledamöterna Hillevi Larsson (s) och Veronica Palm (s), Förra året fick han i uppdrag av Aftonbladet Kultur att tolka arbetarrörelsens högtidsdag 1 maj. Mejlkonversationen mellan honom och Aftonbladets Åsa Linderborg kan ses i en artikel i nämnda tidning. Der är för övrigt en affisch av Carl Johan de Geer som hänger i Åsa Lindeborgs kök. Konstverket föreställer en brinnande svensk flagga med ett könsord på. Granska skiten på väggen, Åsa!

Carl Johan de Geer och Blå tågets medlemmar blev för några år sedan kritiserade i Svenska Dagbladet för sina våldsförhärligande texter och för deras hyllning till kommunisternas skräckvälde i Kina.

Den svenska proggmusiken
Den svenska proggen bestod av två olika inriktningar. Den ena utmärkte sig genom politiska texter. Där kunde man använda sig av i stort set vilken musikgenre som helst som tex rock, blues, visor eller tango. Den andra inriktningen hade inga direkt politiska texter men sökte sig mot den svenska folkmusiken, antingen med traditionella akustiska eller med elektriska instrument. Musikformerna hade det gemensamt att de kommersiella skivbolagen inte ville satsa på dem och att de därför byggde upp ett gemensamt nätverk med egna skivbolag, samt att representanterna för de båda inriktningarna umgicks och framträdde på samma musikfestivaler. Spelglädje och spontanitet värderades högre än professionalism (inget ont i det). Ingen proggare med självaktning skulle sänka sig så djupt som att lyssna till Melodifestivalen, som var djupt föraktad inom 60- och 70-talets vänsterrörelse. Intresset för svensk folkmusik var delvis en reaktion mot kommersialism inom musiken och angloamerikansk kulturimperialism. Ingen vänsteraktivist skulle på den tiden ha försökt påstå att det inte finns någon svensk kultur.

”Jag skall skära strupen av dig din jävel”
Fria Proteatern, var ett proggband som var förhållandevis populärt också utanför vänsterkretsar och som vid ett tillfälle till och med lyckades ta sig in på Svensktoppen. I maj 1970 kom gruppen ut med ”Balladen om Olsson”. Visan bygger på en sann händelse, då en arbetare efter att ha förolämpat sin förman blir omkullknuffad och svarar med att dra kniv. Texten talar för sig själv:

“Då kom befälet fram och kastade honom i golvet
Dom tryckte ner´n i skiten för Olsson börja’ bli farlig
För när dom inte kan ta en grabb på annat sätt
Så försöker dom ta hans stolthet
Men Olsson var inte rädd
Han gick inte att knäcka
Ingen kunde ta från`en hans värdighet
Så han drog upp sin kniv och sa till ingenjörn:
Jag ska skära strupen av dig din djävel
Jag ska släppa luften ur dig din fan
Nej Olsson var inte rädd
Honom kunde dom inte knäcka”

Texten i sin helhet finns på en av vänsterpartiets hemsidor där man uppmanas att sjunga med.

Tyv tror, hver mand stjæler
Från kulturvänstern sida klagar man nu allt oftare över hatet, och framför allt näthatet. Man är då tvungen att se bort från vilken roll hatet och kanske framför allt klasshatet har spelat inom de egna leden. Fast det egna hatet kallas för det mesta ilska, vrede eller indignation. Hata är vanligtvis något som andra gör. Om Sofia Mirjamsdotter kallar någon för ”gubbslem” är det naturligtvis inte hat, hon blev ju bara förbannad. Om hon själv däremot skulle kallas för något motsvarande (jag lämnar åt läsaren att ersätta ”gubb-” med ett passande prefix, även om den biologiska betydelsen då går förlorad) kan man vara säker på att det skulle bli annat ljud i skällan. Förmodligen skulle hon få stå och beklaga sig över hatet i ”Gokväll” eller något annat av SVTs program tillsammans med sympatiserande programvärdar. Att kalla män för djur eller spela teaterpjäser där män skjuts på löpande band just därför att de är män är heller inte hatiskt, hatiska är däremot de som reagerar mot denna fanatism.

”Är det verkligen fred vi vill ha?”
Eftersom Mikael Wiehe i stort set är den enda proggaren som har fortsatt med sin musik in i våra dagar kan det vara passande att avsluta med en av Hoola Bandoola Bands texter (skriven av Björn Afzelius). Udden är här riktad mot den amerikanska sångerskan Melanie Safka som förespråkade fred på jorden.

“Om man då kämpar mot förtryck och hot
för den frihet som man valt
då blir varje krig en segerstrid
och varje fred ett nederlag
Är det verkligen fred, vi vill ha
till varje tänkbart pris
Är vi alldeles säkra på det
att det värsta av allt är krig.”

Det handlade då om Vietnamkriget, men texten skulle i dag kunna ges nya tolkningar.

Snaphanen 14/3-13

Å du nya sköna värdegrund (c)

Centerpartiet i kris
En kris har uppstått inom centerpartiet efter att en arbetsgrupp lagt fram förslag om bland annat fri invandring, polygami, slopad skolplikt och platt skatt. Förslagen har inte bara möts av negativa reaktioner bland partiets gräsrötter och folk i gemen men faktiskt också hos mediaeliten. Förslagen strider uppenbart mot de värderingar och normer som de flesta människor har i vår del av världen.

Den svenska värdegrunden
Jag slår upp ordet värdegrund i Wikipedia, där det står:

“Värdegrund är ett begrepp som började användas i svenskan under 1990-talet i diskussioner kring framför allt ett kollektivs gemensamma etiska grundvalar; exempel på kollektiv är en nation, institution, förening eller folkrörelse. Begreppet kan även ha den vidgade innebörden att syfta på de mest grundläggande principerna inom en politisk ideologi eller religion.”

I Wikipedia finns det endast en beskrivning på svenska eftersom begreppet tydligen inte finns i andra länder än i Sverige och till dels i Norge. Inte heller det besläktade ordet värdepedagogik finns i Wikipedia på andra språk än svenska, engelska (values education) och estniska. Ordet värdegrund får väl anses vara vanligast inom skolväsendet, där det också har störst betydelse, eftersom man vill att eleverna skall anamma de normer och värderingar som skolan lär ut.

De statsanställdas värdegrund
I den  Den gemensamma värdegrunden för statsanställda utgiven av det nyligen nedlagda Kompetensrådet för Utveckling i Staten (KRUS) fastslås sex grundprinciper varav de fem första är förankrade i Sveriges grundlagar, och formuleringen av principerna är förvånansvärt tydlig:

1) Den första, och överordnade principen är demokrati, att all makt utgår ifrån folket.
2) Den offentliga makten utövas under lagarna (legalitet).
3) Objektivitet, saklighet och likabehandling, i det sistnämnda begreppet ingår allas likhet inför lagen.
4) Fri åsiktsbildning
5) Respekt; den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
6) Effektivitet och service

Denna värdegrundsdefinition fokuserar på demokratiska fri- och rättigheter och påbjuder inte den statsanställde att tycka på det ena eller andra sättet. Tvärtom ingår det i värdegrunden att stödja yttrandefriheten och det är befriande att se att en statstjänsteman förväntas följa svenska lagar.

Malmö kommuns värdegrund
Den kommunala värdegrunden, för Malmös del, består också av sex huvudpunkter, men punkterna skiljer sig från dem i de statsanställdas värdegrund. Här talar man om motivation, kompetens, dialog, jämställdhet, kulturell mångfald och ålderstruktur.  De tre första punkterna handlar, i likhet med de statsanställdas värdegrund, om hur de anställda skall vara och agera, även om de innehållsmässigt skiljer sig åt. Frågor som legalitet, demokrati och åsiktsfrihet finns inte med och de tre sista punkterna i den kommunala värdegrunden beskriver snarare kommunens anställningspolitik, alltså hur nyrekryteringen skall skötas. Man vill tex att kommunens anställda skall återspegla kommunens befolknings- och åldersammansättning. Vidare är det viktigt att verksamheten ”har kunskap om andra kulturer, förståelse och respekt för kulturella olikheter, språk-kompetens och erfarenhet av andra samhällsförhållande än våra egna”.  

Skolans värdegrund
Också den värdegrund som presenteras på Skolverkets hemsida och i Värdegrundsboken av Zackari och Modig talar om demokrati, allas lika värde, jämställdhet, skolmiljö samt kränkningar (mobbning) och diskriminering. Värdegrunden är ett diffust begrepp öppen för olika tolkningar och speciellt allvarligt blir det naturligtvis när det handlar om att fostra elever, eftersom tolkningen då är beroende av läraren. Det är inte självklart att lärarens värdegrund överensstämmer med samhällets, det var tidigare vanligt att skolan från borgerligt håll anklagades för att vara vänstervriden.

Den selektiva tillämpningen av värdegrunden
Beskrivningen av skolans värdegrund är bred, men den tillämpas selektivt. Stefan Hagström, rektor på Bäckadalsgymnaset i Jönköping sade sig till exempel inte acceptera resultatet av skolvalet 2010 på grund av Sverigedemokraternas framgångar medans hans kollega Ronny Pålsson på Parkskolan i Ystad uttryckte sig så här: ”Jag tycker det är ett förfärligt resultat”. Dessa två rektorer var långt ifrån ensamma med att tala om för sina elever hur de istället borde ha röstat: ”De kommande fyra år är av avgörande betydelse. Det finns en risk att SD blir ännu större bland förstagångsväljarna om de signaler vi fått genom skolvalet inte tas på största allvar,” varnade Lärarförbundes ordförande Metta Fjelkner efter skolvalet 2010.
Före valet nekades Sverigedemokrater – till skillnad från valarbetare från andra partier – dessutom tillträde till många skolor, vilket föranledde Skolverket att yttra sig i frågan och kritisera agerandet. Vem som helst begriper att det inte är förenligt med värdegrundens framhävande av demokrati och att människor som inte vill acceptera demokratiska valresultat eller fria valrörelser är olämpliga som rektorer i den svenska skolan.
I praktiken har värdegrundsbegreppet i sin selektiva tillämpning istället blivit ett instrument för att diskriminera (eller mobba om man så vill) alla som vill normalisera svensk invandrings- och flyktingpolitik under åberopande av allas lika värde. Att hävda att någon inte står för allas lika värde blir en beskyllning där den anklagade inte har någon som helst möjlighet att försvara sig eller få sin sak rättvist prövad.
Karl-Olov Arnsberg, pensionerad professor i etnologi, skriver mycket träffande på Merith Wagers hemsida:

”Värdegrund är ett begrepp som smugit sig in bakvägen i det politiska landskapet. Den eller de som inte har rätt värdegrund är det legitimt att mobba. Värdegrund är med andra ord ett begrepp som vänder sig mot rätten att tycka och tänka fritt. Visst, tänk fritt du, men då får du inte leka på våran gård. Har du inte rätt värdegrund så kommer vi inte att anställa dig och heller inte ta dina tjänster i anspråk.”

Här föreligger med andra ord en paradox; i skolans värdegrund ingår att bekämpa mobbning, samtidigt som värdegrunden används till att mobba oliktänkande. I värdegrundsarbetet ingår för övrigt också att sträva efter jämlikhet mellan könen, men ingen lärare som är intresserad av att behålla jobbet skulle våga ifrågasätta muslimska föräldrars rätt att tvinga sina döttrar att bära hijab, burka, niqab eller andra former för muslimskt kvinnoförtryck.

Den föränderliga värdegrunden
Värdegrunden, i sin vagt definierade form har utan tvivel funnits i urminnes tider, även om själva ordet är nytt. Den skiljer sig mellan olika platser, kulturer och tidsepoker. Europeisk medeltid präglades av en värdegrund där kyrkan, påven och kristna värderingar stod i centrum för världsstaten. Denna värdegrund revideras under reformationen, då nationalkyrkan införs och nationalstaten stärks. Under de följande fyra århundraden står Luthers idéer, nationen, kungahuset och en sträng sexual- och arbetsmoral i centrum. Ett par hundra år efter reformationen sprids franska revolutionens idéer över Europa och enväldet ersätts av mer eller mindre demokratiskt valda församlingar. Under 1960-talets ungdomsrevolt framträder andra värden, såsom solidaritet, socialism och kamp mot kapitalistisk utsugning. Dessa idéer kasseras i sin tur två decennier senare och en desillusionerad vänster sadlar om: Vi skall inte längre förbättra världen, vi skall låta hela världen flytta till oss!
Den nya värdegrunden börjar definiera sig själv och kräva att alla underkastar sig den i syfte att hindra eventuella förändringar. Samtidigt är den självupplösande; en nationell värdegrund förutsätter en nationalkänsla där härskare och undersåtar talar samma språk, eller i alla fall någon form av kulturell och samhällelig gemenskap och kommer obönhörligen att raseras av den nu introducerade mångkulturen och nedvärderingen av nationen. Ett flagrant exempel på denna upplösning är den svenska värdegrundens kollision med de så kallade hederskulturerna. Antingen måste kulturrelativismen som sådan kastas på sophögen (vilket strider mot värdegrunden och alla kulturers lika värde) eller också måste vi acceptera hederskulturerna (vilka strider mot värdegrunden). Någon annan möjlighet finns inte. Problematiken liknar den som uppstår när man både utropar sig själv som världsmästare i godhet och samtidigt proklamerar att alla andra är lika goda.

Maktelitens värdegrund skiljer sig från folkets
Som framgår av Wikipedias definition är värdegrund en egenskap tillhörande ett kollektiv, men att det finns olika typer av kollektiv och olika kollektiv av samma typ, tex olika föreningar. Värdegrunden varierar alltså mellan olika grupper och det är uppenbart att maktelitens värderingar i många frågor avviker markant från folkmajoritetens, och när jag skriver makteliten inkluderar jag den tredje statsmakten (den fjerde statsmagt). Makthavare och framför allt medier har länge kunnat diktera vilken värdegrund de anser att folket skall ha utan att någon med andra åsikter har kunnat göra sig hörd. Detta har lyckligtvis ändrats med internets växande betydelse för informationsutbytet, till de etablerade mediernas stora förtret. Förhoppningsvis kommer detta att leda till ett ökat politiskt engagemang hos en allmänhet som har blivit alltför passiv.

Avsaknad av kritik leder till bristande omdöme
Människor som aldrig möts av kritik förlorar så småningom omdömet. Det är väl känt från diktaturstater där frånvaron av en debatt leder till att ledaren fattar allt mer bisarra beslut, men samma sak kan hända i alla miljöer där en beslutsfattare väljer att omge sig med ja-sägare. I sammanhanget kan jag då nämna några av de citat som är väl kända och hårt kritiserade på webben men som ingen inom den etablerade makt och mediaeliten reagerat på; Birgitta Ohlsons ”Avskaffa Sverige”, Mona Sahlins påstående om att svenskar är avundsjuka på invandrare för att de till skillnad från oss svenskar har en kultur, Fredrik Reinfeldts ”Ursvenskt är endast barbariet”, eller varför inte Maud Olofssons påstående att det var invandrare och inte svenskar som byggde Sverige. Journalistkårens uppslutning kring Katarina Mazetti efter hennes groteska krönika i ICA-kuriren visar med önskvärd tydlighet hur långt det har gått. I ett sådant debattklimat, där politiker och journalister kan vräka ur sig i stort sett vad som helst utan att omgivningen reagerar negativt upphör all självkritik och uttalandena blir följaktligen allt värre. Man drabbas av en slags fartblindhet samtidigt som man applåderar varandra, delar ut priser till varandra och lyfter bidrag från skattefinansierade, starkt politiserade organ som ungdomsstyrelsen och kulturrådet.
Den som uteslutande orienterar sig med hjälp av etablerade nyhetstidningar får en skev bild av vad folk i gemen tycker och tänker. Rektorn i Laxå kommun som ville förbjuda pepparkaksgubbar i Luciatågen blev säkert överraskad av de negativa reaktionerna hos föräldrar och allmänhet. Behrang Miri trodde säkert att han skulle mötas av applåder när han försökte städa undan Tintin från Kulturhusets barnbibliotek. I just det fallet var dock även många representanter för de etablerade medierna kritiska.

Centerpartiets diskussioner
Många av de förslag som de nya unga centerpartisterna inom arbetsgruppen la fram och som var menade att ingå i ett framtida valprogram är extrema och omöjliga att genomföra. Fri invandring är något som är karakteristiskt för stater som ingen vill flytta till eller till stater som har förlorat kontrollen över sitt territorium medans polygami, avskaffande av skolplikten och platt skatt skulle föra Sverige långt tillbaka i tiden. Mycket långt. Polygami har inte funnits i Sverige sedan förkristen tid och frågan är om det var vanligt ens då. De högerextrema förslagen att slopa skolplikten och införandet av en platt skatt har drivits fram av de nyliberala strömningarna i samhället till vilka Annie Lööf onekligen hör, och sänder oss tillbaka till 1800-talet. Som grädde på moset lägger man till dessa högerextrema förslag ett vänsterextremt; slopandet av arvsrätten.

Damage control – ljug!
Förslagen och den kritik som de möttes av inifrån partiet återspeglar en generationsklyfta inom partiet. Annie Lööf var visserligen inte själv med i arbetsgruppen men har talat om förnyelse och arbetsgruppens förslag har säkerligen inte kommit som en överraskning för henne, vilket däremot allmänhetens och mediernas reaktioner tydligen har gjort. Hon har bland annat sagt att hon vill ha mindre statlig kontroll och mer frihet, men bedyrar nu att hon inte är nyliberal. Annie Lööf har också för Sveriges Radios nyhetsreportrar uttryckt sig positivt om möjligheten att legalisera polygami. Man anar paniken bakom den lugna fasaden när hon efter att ha avbrutit sin semester i Thailand går ut och ljuger oss alla rätt upp i ansiktet genom att deklarera att hon aldrig stått bakom förslaget att tillåta månggifte (Dagens Eko 10 januari, 4 minuter och 50 sekunder in i programmet).
Centerpartiets dilemma är mycket värre än tidningsredaktörens; den sistnämnde kan stänga av läsarnas kommentarer när de inte tycker som tidningen, men någon möjlighet att stänga av valurnorna finns inte. Så länge som valen är hemliga behöver väljarna heller inte vara oroliga för repressalier för att de röstar fel. Men det verkliga problemet för partiet är att det numera styrs av medlemmar vars idéer är så extrema att de inte längre har någon som helst förankring i det svenska folkets värdegrund. Centerpartiets andel av rösterna i riksdagsvalen och dess medlemsantal kan ses i figur 1a och 1b nedan.

Snaphanen 14/2-12

Principen om allas lika värde

”Allas lika värde” är ett uttryck som man hör väldigt ofta Sverige. Det är egentligen egendomligt att det hela tiden måste upprepas, eftersom det knappast finns någon som har motsatt sig principen. Uttrycket används i debatter för att avfärda meningsmotståndarens synpunkter genom att anklaga honom eller henne för att inte stå upp för principen om allas lika värde och man behöver därigenom inte ödsla tid på egentlig argumentering. Vad man alltför ofta gör är att man blandar ihop lika värde med lika rättigheter. Alla människor har nämligen inte samma rättigheter – och skall heller inte ha det.

Kan svenskar kräva att få flytta till vilket land de vill?
En genomsnittlig svensk som vill slå sig ner i det populära turistmålet Thailand skulle förmodligen få avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd. Speciella typer av visa, tex för pensionärer som kan visa upp ett tillräckligt stort kapital finns visserligen, men att i arbetsför ålder och utan specialistkompetens permanent flytta till Thailand är svårt. (En lång lista över arbeten som utlänningar inte får ta kan ses här). Samtidigt kan en thailändsk medborgare utan vidare bo och arbeta var och hur länge han eller hon vill i Thailand. Är mitt människovärde som svensk kränkt av detta? Bryter de thailändska myndigheterna mot principen om allas lika värde? Naturligtvis inte! Alla fungerande samhällen måste ha kontroll över vilka och hur många som invandrar till deras territorier och hur sträng den kontrollen är varierar från land till land. Som svensk medborgare har jag en ovillkorlig rätt att bo i Sverige, liksom en thailändsk medborgare har rätt att bo i sitt land.

Skall hela världen få rösta i svenska riksdagsvalet?
När biskop Eva Brunne talade i Storkyrkan efter valet 2010 sa hon bland annat:

”..Den rasism som säger att du inte är lika mycket värd som jag, att du inte har samma rättigheter som jag, inte är värd ett liv i frihet, och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld – det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor.”

Eva Brunne hade några dagar tidigare gått med i en demonstration där demonstranterna skanderade ”Ut med Jimmie”, men huruvida detta skulle vara värdigt en demokrati berörde hon inte i sin starkt politiserade predikan. Faktum är att Jimmie Åkesson vid tillfället lämnade Storkyrkan – gick ut alltså.
En kines eller indier är lika mycket värda som en svensk, men bor de i sina hemländer har de till skillnad från svenska medborgare bosatta i dessa länder ingen rösträtt till Sveriges riksdag (den svenske medborgarens rösträtt betingas dock av att han eller hon någon gång bott i Sverige). Eva Brunne och andra som motsätter sig att lagen gör skillnad på människor bör klargöra om man vill frånta utlandssvenskar deras rätt att poströsta eller alternativt ge alla jordens invånare rätt att rösta till Sveriges Riksdag. Vem sa tokvänster?

Skall alla ha samma rättigheter?
Principen om allas lika värde betyder heller inte att alla har samma juridiska rättigheter. Anders Breivik är förvisso lika mycket värd som Moder Theresa eller vilken fredspristagare som helst, men har genom att begå Nordens värsta våldsbrott i modern tid förverkat sin rätt till frihet. Han har därför inte samma rätt som vi andra att går runt på stan. Jag har ingen rätt att ärva Jan Helins villa i Bromma, det har däremot hans arvingar. Vi är lika mycket värda, hans arvingar och jag, men vi har i fråga om arvet inte samma rättigheter. En 19-åring är lika mycket värd som en 20-åring men har inte rätt att inköpa alkoholhaltiga drycker på Systembolaget. En 17-åring är lika mycket värd som en 18-åring men har inte rösträtt till våra folkvalda församlingar och kan heller inte skaffa körkort. Jag skulle kunna räkna upp fler exempel där olika individer inte har och heller inte bör ha samma rättigheter, men jag tror att jag har fått fram mitt budskap. Den individuella arvsrätten kan i och för sig diskuteras, men det är värt at notera att arvsrätten blev absolut i och med att arvsskatten avskaffades i Sverige 2005, alltså långt efter att det började uppfattas som rasistiskt att hävda ett folks kollektiva arvsrätt till sitt fäderneland.
Frågan är vad talet om allas lika värde egentligen kan användas till. Självklart skall alla vara lika inför lagen när det handlar om lagar som till exempel våldsbrott och egendomsbrott. Men det är sällan denna självklarhet som avses när politiker och debattörer talar om allas lika värde. Inom sjukvården råder vissa prioriteringar som faktiskt sätter principen om allas lika värde på prov, och i nödsituationer när kanske inte alla nödställda kan räddas brukar man av hävd säga ”kvinnor och barn först”. Barnet, den som har minst rättigheter i samhället värderas med andra ord högst. Människovärde och rättigheter är två helt olika saker.

Alla folk är inte lika mycket värda som flyktingmottagare
Parallellt med att den självklara principen om alla människors lika värde missbrukats till att hävda att hela världen har rätt att flytta till Sverige och ta del av svensk välfärd, har en annan mental föreställning etablerat sig i Sverige, nämligen att endast svenskar är kapabla att på ett tillfredställande sätt ta hand om tredje världens asylsökande. Ja, inte ens våra bundsförvanter inom EU duger längre som värdfolk åt u-världens migranter. Dublinkonventionen ifrågasätts mer och mer av svenska debattörer, eftersom svenskar anses vara mer humana och godhjärtade än till exempel malteser, italienare och greker.

Den intellektuella utarmningen.
En verklig debatt om den kraftigt överdimensionerade invandringen till Sverige lyser i sin frånvaro. Att man över huvud taget diskuterar om huruvida man ska ”ta debatten” eller inte säger en hel del om samhällets tillstånd. För några årtionden sedan kunde en intellektuell och livlig debatt föras om allting mellan himmel och jord; löntagarfonder, miljö, neutralitetspolitik, skattepolitik, kriminalvård etc. I den fråga som idag kommer att få absolut störst betydelse för hur morgondagens Sverige kommer att se ut förekommer ingen debatt värd namnet. I stället för att debattera väljer man att om och om igen bräka ut att alla människor är lika värda i syfte att misskreditera den som till äventyrs vill normalisera invandringen till Sverige. Erfarenheter från diktaturländer lär oss att där ingen debatt tillåts förekomma, blir den förda politiken dålig och till ordentlig skada för samhällsutvecklingen. Så ock i Sverige.

(Snaphanen 9/12-12)

Svenska skolans sjunkande elevresultat

Svenska skolan befinner sedan några år tillbaka sig i en utförsbacke med sjunkande elevresultat. I internationella undersökningarna som jämför elevernas resultat i olika länder halkar Sverige allt längre ned på listan. Medans Sveriges skolor för några decennier sedan kunde skryta över att vara bäst i Norden har vi nu Nordens sämsta skolor mätt i elevernas kunskaper. I den politiska debatten har det ofta nämnts att lärarna inte skulle vara tillräckligt många eller tillräckligt kvalificerade. Fler lärare, lärarlegitimationer, fler behöriga lärare, vidareutbildning och karriärmöjligheter för lärare är några av de åtgärders som föreslås. Men är lärarna verkligen skolans svaga länk?

Skolor med fler lärare och större andel behöriga lärare har lägre resultat
För att få en bättre bild av hur det förhåller sig med den saken har jag tittat på betygsresultaten för elever i årskurs 9 i skolor i Malmö kommun och jämfört dessa med lärartäthet och lärarbehörighet i skolorna. Uppgifterna som är från vårterminen 2011 och som ytterst kommer från Skolverket, har jag laddat ner från Skolpej på SVTs hemsida. Därefter har jag tittat på antalet av elever med utländsk bakgrund i Malmös skolor. Dessa siffror har jag hämtat direkt från Skolverket, som definierar utländsk bakgrund med att eleven antingen själv är född utomlands eller att elevens båda föräldrarna är det. Skolor med ofullständig statistik har inte tagits med. Jag har dessutom tagit bort två andra skolor: en särskola med hög lärartäthet och låga resultat och ytterligare en skola där resultaten är så låga att jag misstänker att det är något fel på statistiken.

I figur 1 ser vi betygsresultaten tecknat mot lärartätheten (antal lärare per 100 elever). Tvärtemot vad man skulle förvänta ser det ut som om högre lärartäthet också innebär lägre resultat. Ingenting tyder visserligen på att sambandet skulle vara linjärt, men jag har ändå för enkelhetens skull lagt in en linje (linjär regression). Korrelationskoefficienten R är inte speciellt hög, men med 42 datapunkter kan vi avfärda nollhypotesen utifrån 1%-kriteriet, eller med andra ord: sannolikheten för att punkterna skulle ligga så här av en ren slump utan något samband mellan lärartäthet och betygsresultat är mindre än 1%. Om inte problemet var så allvarligt skulle man kunna skämta och säga att högsta tänkbara resultat på 303 betygspoäng uppnås om man plockar bort samtliga lärare från skolorna (linjen skär y-axeln) och att vid en lärartäthet på 28 lärare per 100 elever blir resultatet 0 i betygspoäng (linjen skär x-axeln). Figuren visar dock endast på ett samband, och säger ingenting om vad som orsakar vad. En trolig förklaring är att skolor med dåliga resultat tilldelas fler lärare. Detta har tydligen inte löst problemet och huruvida det i någon mån har förbättrat situationen kan inte avläsas ur grafen.

Figur 2 visar betygsresultat mot hur stor del av lärarna som har behörighet. Här ser vi att ju större andel av lärarna somsaknar behörighet, ju högre betygsresultat. Förklaringen är förmodligen densamma; i skolor med låga resultat är man kanske nogare med att anställa lärare med formell behörighet, och igen har man inte kommit tillrätta med problemet, åtminstone inte full ut.

Figur 3 visar betygsresultat mot andelen av elever med utländsk bakgrund. (varierar mellan 9 och 96%). Två av de skolor som jag tidigare använt mig av saknade uppgift om antal elever med utländsk bakgrund, därför innehåller denna figur endast 40 punkter. Sambandet är tydligare här än för de två tidigare figurerna. I alla tre fallen gäller att det är mindre än 1% sannolikhet för att datapunkterna ligger som de ligger av en ren slump. Utifrån statistiken kan man dessutom utläsa ett samband mellan lärartäthet och andel elever med utländsk bakgrund (figur 4). Det framgår inte av siffrorna om eller hur mycket hemspråkslärare bidrar till lärartätheten, men man kan definitivt säga att en hög lärartäthet på en skola inte är någon kvalitetsstämpel. Den som letar efter en skola med goda betygsresultat bör snarare se sig om efter en skola med få lärare, liten andel behöriga lärare och en liten andel elever med utländsk bakgrund. Mer direkt statistik visar att det genomsnittliga meritvärdet för svenska elever i Malmös skolor ligger på 220, medans det är 195 för svenskfödda med utländsk bakgrund och 169 för utlandsfödda.

Skolans nedgång beror på demografiska förändringar
De data vi har från Malmö kommun tyder alltså på att svenska skolan har sänkts av den med internationella och historiska mått mätt mycket stora invandring vi har haft i Sverige de senaste två decennierna. Ser då ingen vad som sker? Jodå, inom yrkeskåren är man väl medveten om problemet. Tex så anförs i ett examensarbete från Malmö Högskola från år 2006 att ”Undervisningsgrupper med få eller inga invandrarelever” som en av flera orsaker till varför elever i finlandsvenska skolor presterar bättre än elever i svenska skolor i matematik. Resultaten från de finsk-språkiga skolorna i Finland lär dock vara ännu bättre och i Pedagogiska Magasinet kan man läsa att en av orsakerna till de finska skolornas överlägsenhet är att Finland har en betydligt mindre invandrarbefolkning. För de nordiska länderna gäller enligt artikeln att ju färre invandrare – ju bättre skolor. ”Shame on us” utbrister en av de finska lärarna i ett rus av självdestruktivitet. Andra orsaker till de finska och finlandssvenska skolornas styrka är den respekt som såväl elever som föräldrar visar lärarna och att skolan är mer disciplinerad och kunskapsinriktad, medans man i den svenska skolan i allt högre grad lägger tonvikten på att ingjuta rätt värdegrund hos eleverna.

Svenska skolans nedgång beror med andra ord på en kraftigt överdimensionerad invandring i kombination med 68-vänsterns flum-reformer. Ändå brukar man i den politiska och mediala debatten hellre fokusera på något annat som tex bristande lärarkompetens. I den mån man talar om invandrarelevers bristfälliga skolresultat brukar felet alltid skyllas på otillräcklig integration eller någon annan brist i samhället.

Politiska skiljelinjer
Sveriges regeringspartier och den röd-gröna oppositionen ser olika på hur lösningen ser ut, vilket framkom under en partiledardebatt 2010 (Sverigedemokraterna fick inte vara med). De rödgröna menar att en viktig del av lösningen är att vi får fler lärare i skolorna och vill avsätta medel till detta ändamål, medan regeringspartierna vill satsa på fortbildning av lärare, dvs höja kompetensen inom lärarkåren. Båda förslagen, hur olika de än är, har det gemensamt att de ser lärarnas prestationer som den svaga länken i dagens skola. Varken högre lärartäthet eller andel behöriga lärare har dock löst problemet i Malmö kommun.

Hur ser framtiden ut?
Den svenska statliga grundskolan som var gemensam för i stort sett hela svenska folket (privatskolor var tidigare sällsynta) var något av det socialdemokratiska folkhemmets flaggskepp. Tyvärr kan systemet inte upprätthållas med den invandringspolitik Sverige nu har. Det finns egentligen bara 2 lösningar på problemet. Den ena är att dela upp skolsystemet i olika svårighetsnivåer och den andra lösningen är att sänka nivån på undervisningen så att alla elever kan följa med. I praktiken har man slagit in på båda vägarna samtidigt. Kommunaliseringen och decentraliseringen av skolorna i kombination med det växande antalet friskolor har gjort att alla Sveriges elever inte längre får gå i likvärdiga skolor. Läroböcker och graden av läxläsning till exempel varierar mellan skolorna, och utbildningsminister Jan Björklund har börjat prata om elitskolor. Samtidigt sänks ambitionsnivåerna generellt. Svenska elever bedöms ligga 1 år efter de finlandssvenska eleverna i utvecklingen.

Hos en del debattörer, främst på vänsterkanten är skolans kollaps inget som helst problem. Således känner sig den tongivande socialdemokratiska debattören Göran Greider på Newsmill nöjd med skolelevernas sjunkande resultat i matematik, och har dessutom på SVT debatt framfört åsikten att ”Bildning är ett borgerligt påfund”. Göran Greider avslutar sitt debattinlägg med orden:

“Begreppet bildning drar slutligen också upp synnerligen tråkiga skiljelinjer mellan människa och djur. Men jag menar ju att min hund är oerhört kunnig och kan lösa problem som jag inte ens förstår finns.
Bildning? Nej. Nyfikenhet och kritiskt tänkande? Ja! Mitt ideal är inte den bildade människan, utan den lekande människan – homo ludens.”

Läxfria skolor och mer genuspedagogik föreslås på vänsterpartiets hemsida. Intressant i sammanhanget är att Vänsterpartiet förra partiledare Lars Ohly förespråkade läxfria kommunala skolor samtidigt som han skickade sina egna barn till privatskola. Kommentar överflödig.

Olika invandrargrupper presterar olika
De flesta av de asylsökande som strömmar in i Sverige kommer från länder som enligt Lynn och Vanhanen har en genomsnittligt lägre intelligenskvot än den svenska befolkningen. Frågan är oerhört känslig och tabubelagd eftersom genomsnittliga gruppskillnader kan och har använts till att döma ut och diskriminera mot individer. Jag vill därför understryka att hög och lågpresterande individer finns hos alla folkgrupper och att det endast rör sig om genomsnittliga skillnader. Högt begåvade individer finns också inom grupper med ett lägre genomsnitt. De genomsnittliga skillnader som finns mellan olika nationaliteter och folkgrupper kan och får därför inte användas till att förutse hur en individ kommer att prestera. Icke desto mindre kan man förvänta sig att ett större antal individer som kommer från en genomsnittligt lågpresterande grupp (förutsatt att det är fråga om ett representativt urval) också har ett lågpresterande genomsnitt. Och vice versa.

När DDR upplöstes stannade många vietnamesiska gästarbetare kvar i det som nu blev en del av Förbundsrepubliken. I DDR levde de isolerade i baracker och förbjöds att skaffa barn (gravida gästarbetare fick välja mellan abort eller utvisning). Efter återföreningen blev de i egenskap av både utomeuropeiska invandrare och symboler för Östtysklands påtvingade medlemskap i östblocket hatsymboler för den tyska extremhögern. De barn som de därefter började föda har trots segregering och utanförskap faktiskt lyckats bättre i den tyska skolan än de tyska eleverna. Lynn och Vanhanen klassificerar Vietnam som ett land med hög genomsnittlig intelligenskvot, jämförbart med Europa. Kanske beror skillnader i elevresultat till stor del på eleverna själva, och inte enbart på migrationen som sådan, lärarnas kvalifikationer eller på brister i det västerländska samhället.

Lärandets lov (Berthold Brecht):

Lär dig det enklaste! Gör det
nu, ty nu är stunden här
det är aldrig för sent!
Lär dig ditt ABC, det är inte nog, men
lär det! Ingen får hejda dig, börja
nu! Allting bör du veta!
Du skall ta ledning och makten!

Lär dig, du som är arbetslös!
Lär dig, du som är fängslad!
Lär dig, kvinna i köket!
Lär dig sextioårige!
Du skall ta ledning och makten!

Skynda till skolan, du som hemlös är!
Öka din kunskap, du som fryser!
Du som är hungrig, grip efter boken:
den är ett vapen.
Du skall ta ledning och makten!

Var inte rädd för att fråga, kamrat!
Låt ingen lura dig
se efter själv!
Vad du inte själv vet
vet du ej.
Granska din räkning.
Du skall ju betala.
Sätt ditt finger på varje siffra,
fråga: hur kom den hit?
Du skall ta ledning och makten.

(Snaphanen 7/11-2012)

Tankesmedjan friat av Granskningsnämnden

Den 26/27 april i år sändes ett avsnitt av programmet ”Tankesmedjan” i Sveriges Radio P3, där man bland annat raljerade över en debattartikel i DN skriven av riksdagsledamoten Staffan Danielsson (c). Han ansåg där att så kallade ”ensamkommande” asylsökande” som påstår att de är minderåriga skall ålderstestas, med den högst rimliga motiveringen att unga män över 18 inte skall behandlas som barn.

Tankesmedjans medarbetare Nanna Johansson jämför i programmet Staffan Danielsson med ”ljusskygga sajter” och säger bland annat ”Precis som apor som vill äta termiter kommer på att de kan sticka ned en pinne i termithålet och fiska upp godsakerna så har Staffan Danielsson en lösning på problemet”.

Själv anser Nanna Johansson att det är ointressant om de ”ensamkommande” är ”17 eller 19 år”, och hon avslutade inslaget med orden:

“Innan vi överhuvudtaget börjar med ålderstester så finns det ett mer akut test man borde göra, nämligen att testa psyket på människor som skulle skriva debattartiklar på DN. Är Staffan Danielsson verkligen frisk nog att få påverka opinionen och borde vi döma honom som tillräknelig eller avfärda honom som en ensam galning?”

Granskningsnämnden medger att inslaget brister i förhållande till kravet på opartiskhet, men menar att bristen inte är så pass allvarlig att uttalandet strider mot nämnda krav, eftersom det handlar om satir. Man anser vidare att ” Det är fråga om ett konstnärligt grepp för att driva ämnen till sin spets”, trots att programmet faktisk ligger på en otroligt låg nivå.

Beslutet fattades av Henrik Jermsten, Elisabet Bäck, Ingrid Carlberg, Maria Edström, Leif Hedman, Jan Holmberg (som föreslog en alternativ formulering) och Tarek Touma. K-G Bergström var skiljaktig och ansåg som nämndens enda medlem att inslaget stred mot kravet om opartiskhet.

(Snaphanen 17/10)

Anne Ramberg vill rensa ut politiskt oliktänkande

Generalsekreteraren för Sveriges advokatsamfund, Anne Ramberg, går idag ut i SVT Rapport och säger sig inte vilja ha representanter för sverigedemokraterna i Sveriges domstolsnämnder. Hon har ingenting emot systemet med politiskt tillsatta nämndemän som sådant, bara de inte är sverigedemokrater, vilka enligt Ramberg skadar tilltron till rättsväsendet.

SVT inleder sitt reportage (7 minuter in i programmet) med att nämna hur rättegången mot Södertäljenätverket måste tas om eftersom en av nämndemännen (som satt i polisnämnden i Södertälje) var jävig. Därefter säger man: ”Och det har satt fart på en debatt om det är rätt att de politiska partierna utser nämndemän till domstolarna, där till exempel representanter för sverigedemokraterna nu sitter med och dömer”. Sedan kommer intervjun med Anne Ramberg.

Resonemanget har en svag punkt. Den kritiserade nämndemannen som i de flesta medier figurerat anonymt heter Per Erik Ekman och tillhör Moderata Samlingspartiet och var alltså inte sverigedemokrat.
(Snaphanen 6/10-12)

Nyhetslänken är borttagen. Inslaget med Anne Ramberg kan istället ses här.