Svenska kyrkans självcensur av ”Fädernas Kyrka” 25 år

Den nuvarande svenska psalmboken började officiellt gälla första advent 1986, för nästan exakt 25 år sedan, efter en omfattande revidering av 1937 års psalmbok. Ett antal nya psalmer inlemmades, en del av de gamla alstren ströks och texter moderniserades eller bearbetades på annat sätt. Omarbetningen resulterade i en psalmbok där de första 325 psalmerna är gemensamma för flera i Sverige verksamma kyrkor och där inte bara texten, utan nu också noterna finns med. Det frikyrkliga inslaget har inneburit en förskjutning mot den angloamerikanska kultursfären, t.ex. ingår nu ”Gud, ditt folk är vandringsfolket”, och ”O hur saligt att få vandra” (känd som ”Shall we gather at the river” från western-filmernas begravningsscener) och den gaeliska folkmelodin ”Nu är det morgon” (Cat Stevens ”Morning is broken”).

En av de psalmer som fick stryka på foten var ’Fädernas kyrka’ från 1909 av Gustav Aulen (musik) och Johan Alfred Eklund (text). Beslutet föranleddes inte av några kvalitetsmässiga överväganden utan fattades enbart därför att texten, som copyright-innehavarna inte gick med på att ändra, ansågs vara politiskt inkorrekt. En motion om att återinföra psalmen avslogs på kyrkomötet 2003, bland annat med motiveringen att ”…nationerna har ingen konstitutiv betydelse för kyrkans identitet”. Klicka på länken nedan, lyssna eller sjung med och håll tummarna för att Sverige också i fortsättningen får vara kristet och fritt! Upptagningen är från Leksands kyrka 1986 när psalmen där sjungs för sista gången.

Psalmsång i vår mening hade en mycket begränsad plats i den förreformatoriska katolska kyrkan, där sången som regel framfördes av speciella korsångare på latin. Under det sekel som följde på reformationen vann församlingsssång på svenska gradvis terräng, med stora lokala variationer. Utvecklingen stärktes i takt med att kyrkorglar blev allt vanligare. Det första trevande försöket till svensk psalmbok kan dateras till 1526, medan den äldsta bevarade psalmboken utkom 1536.

Text och Musik:

169 Fädernas kyrka i Sveriges land, Kärast bland samfund på jorden!
Vida hon famnar från strand till strand, Fast är hon grundad av Herrens hand, Byggd till hans tempel i Norden.
2. Allt fick sin vigning i kyrkans famn: Brudgummens löfte till bruden, Hemmet, de nyföddas kristna namn, Kämparnas färd till den sista hamn, Fanan och konungaskruden.
3. Kristet och fritt ville Sverige bo, Råda för landet allena.
Därom i manlig och kristen tro, Därom i strid eller lagfäst ro Konung och folk sig förena.
4. Fädernas Sverige sig kämpat fram, Kristus var med det på banan,
Visade vägen för trofast stam: Kristus är trofast och svek är skam; Korset stod tecknat på fanan.
5. Kristus har vunnit vår bästa gärd Både i äran och nöden.
Vida gick striden kring Sveriges härd, Frid åt Guds kyrka var kampen värd, Konungens kamp intill döden.
6. Minnen från templet och klockors malm Fäderna följde, och sången.
 Ännu ur fängelsets natt och kvalm Ljöd genom gallret en kämpes psalm; Det var en svensk som satt fången*.
7. Ädel är skaran, sen tusen år Gud i vår kyrka fått frälsa.
Framåt vår hoppfyllda längtan går: Ungdomen kristnad är Sveriges vår, Sveriges framtid och hälsa.
8. Komme nu åter till strid för Gud Skaran sin Konung till möte, Väpnad och villig, i helig skrud, Samlad, som daggen på ljusets bud Flödar ur morgonens sköte.
9. Kristnade ungdom, dig gånge väl. Strid för Guds ära i Norden.
Kämpa för frihet åt bunden träl. Gud bringe friden till Sveriges själ, Gud bjude frid över jorden.

*Förmodligen avses Carl Carlsson Gyllenhielm (1574-1650) som var krigsfånge i Polen i 12 år. Han lär ha diktat psalmer i fängelset och anlade ett järnbruk efter hemkomsten till Sverige.

Ur 1939 års koralbok (klicka för större bild).

About these ads
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.